Säsongspremiär 2004

 

 

Våren hade nu kommit i gång på allvar och vi utnyttjade de allt ljusare och varmare dagarna till att arbeta med båten. Det var det gamla vanliga slitet med tvätt, slipning och ett evigt putsande. Vi hade bokat en upptagning i Crosshavens Marina till den 4 maj och ville få klart så mycket som möjligt dessförinnan för att få ner kostnaden lite. Vi blev klara med däck och överbyggnad, resten fick vänta tills båten skulle befinna sig på terra firma. Det fanns nu ingen anledning att ligga kvar i Waterford längre så vi bestämde oss för att ge oss iväg den 25 april.

 

Ingemar polerar plast 

Avskedsparty på akterdäck

 Dagen innan vi gav oss iväg bjöd vi våra båtgrannar på ett litet avskedsparty på akterdäck. Det var Brendan och Angie, som bor i sin båt och arbetar i Waterford, och besättningen på långseglaren Sealeg. Vädergudarna var ovanligt milda till sinnet, så det blev en angenäm försmak av vad som ligger framför oss.
 

Den 25 april 2004 kl 08.45 kastade vi så äntligen loss från vår vinterhamn. Vädret var alldeles stilla och det var bara att haka på den utgående strömmen i River Suir. Det kändes lite ringrostigt med pysslet på däck, att samla in alla alggröna tampar och att hänga fendrarna på insidan av räcket istället för på utsidan. Vi var väldigt lyckliga och lite nervöst uppspelta, man känner sig verkligen som en nybörjare i början av varje säsong. Men allt gick över förväntan bra, även om vi i stiltjen som rådde hela dagen inte fick tillfälle att testa någon segling. Efter ett par timmar fick vi sällskap av två glada delfiner som surfade på våra bogvågor en stund. Vi avverkade ett långt ben första dagen, 74 NM, till Crosshaven. Det tog oss elva timmar så vi var rätt så möra när vi i kvällssolen gled in i inloppet mot Crosshaven och Cork. Vi gick längst in i viken och la oss på svaj vid en ledig boj. 

Farväl Waterford

Mot Kinsale

Vi låg kvar vid bojen hela måndagen och passade på att ta itu med en del administrativa dåliga samveten. Efter att ha lyssnat på väderleksrapporten beslutade vi oss för att ge oss iväg på tisdagsmorgonen. Det varnades för kuling framåt kvällen, så det kändes tryggare att ta sig till Kinsale och lägga sig lite säkrare där. Det var en liten tripp på 17 NM, men vilken tripp! Solen lyste från blå himmel och med nordan i ryggen kändes det riktigt varmt. Vi slängde upp stor och genua så snart vi kommit ut på öppet vatten och fick en härlig halvvindssegling. Den nordliga frånlandsvinden gav bra skjuts i seglen men byggde inte upp någon sjö, så förhållandena var verkligen ideala. Efter tre alltför snabba timmar angjorde vi Kinsale, som visade sig vara precis så pitoreskt som alla har sagt. En riktig liten turistfälla med massor av restauranger och caféer. Här kan man bränna stålar, inte minst genom att ligga vid YC marina! Fem dagar kostade oss 1 100 kr bara i hamnavgift. 

 

Sagan om ringen:

När Ingemar fick för sig att justera våra fendrar bar det sig inte bättre än att hans vigselring gled av fingret och ner i den 10 meter djupa hamnbassängen med ett litet retfullt plopp. Jämmer och elände! Vi gjorde dock ett märke i bryggan där ringen försvann och begav oss skyndsamt till klubbhuset för att finna en dykare som kunde hjälpa oss. Så småningom dök det upp en ordrik gammal amerikansk långseglare som strandat här i Kinsale. Han försörjer sig numera som nattportier på ett av stadens hotell samt som frilansande sakletare på hamnbotten. Nästa morgon inställde han sig iförd full mundering och dök ned på anvisad plats. Efter någon minut kom han glädjestrålande upp med Ingemars ring i näven. Gud ske lov! 

Ninna kollar förtöjningarna inför stormen

 

Vi har slagit oss lite till ro här i Kinsale och har ändrat våra planer för upptagningen av båten. Det visade sig att varvet här är betydligt billigare än det i Crosshaven, och det är ju en aspekt vi inte kan bortse från numera. Vi har flyttat ut från marinan och ligger på en boj, något vi var väldigt glada över när fredagen kom. Helgen i skiftet mellan april/maj är tydligen säsongspremiär här med gigantisk rugby-turnering, optimistjolle-tävlingar och ett allmänt partajande av sällan skådat slag. Det var ett herrans liv hela nätterna med berusade och vilt brölande rugbyspelare och deras mera falsettklingande beundrarinnor. Vi har träffat ett kul svenskt par, Jan och Sonia med båten S/Y Maria Honungshöst. De har liksom vi övervintrat på Irland, fast i Kinsale, och vi har tillbringat ett par kvällar tillsammans och vädrat vårt uppdämda pratbehov. Härligt med folk som tycker att det är intressant att sitta en hel fredagskväll och diskutera värmarbränslekvalité, båttoaletter och annat viktigt. Vi skulle haft en liten BBQ på vårt akterdäck i går, men det blåste bort. Det utlovades busväder, och busväder har det blivit. 15-20 sekundmeter i byarna med 23,9 som toppnotering hittills. Tur att vi bunkrade upp ordentligt, för vi tar oss just ingenstans nu. Hoppas att bojlinan håller......