Classic Malts Cruise

 

 Vår första anhalt på Skottlands västkust blev Oban där den inledande etappen av The Single Malt Cruise skulle gå av stapeln. Oban är en mycket trevlig liten hamnstad som vi skulle få anledning att återvända till ett otal gånger i vår ständiga jakt på reservdelar och expertis till trilskande kylar, watermaker, värmare, batteriladdare, generator m m. Men först lite fest och mingel med folket från de övriga 110 deltagande båtar. 

                                                                     Foto S. Ennart

Puben i Talisker

Eftersom vi skulle byta besättning två dagar senare bestämde vi oss för att ligga kvar i Oban och invänta Anders som mönstrade på samma dag som Sigge, Annika och Lotta mönstrade av. På morgonen den 23 juli hastade vi så vidare mot Isle of Sky och Talisker, som var nästa värddestilleri för eskadern. Regnmolnen hände tunga hela vägen och av den vackra övärlden syntes intet. Men seglingen blev perfekt med frisk sydostlig vind och medström. Vid flera tillfällen forsade vi fram i för vår båt smått otroliga 8,5 knop genom vattnet och 11 över grund.. Ingemar och Anders fick helt plötsligt syn på en stor fena som kom simmandes rakt emot båten, troligen en späckhuggare! Däremot hade vi inte sett några delfiner än, trots Ninnas oavbrutna spejande.

 
 

Talisker låg underbart vackert, i en helt skyddad vik på södra Isle of Skye. Nå, helt skyddad var en överdrift, första natten var det full kalabalik med draggande segelbåtar i kulingvindarna. Vi låg dock stilla, men så mycket sömn blev det ju inte. Dagen därpå följde besök på destilleriet, whiskyprovning samt inhandlande av diverse ädla drycker. Särkilt omnämnande får Talisker Double Matured, en 13-åring som smakade vidunderligt bra. På kvällen var det fest, med mat (som tog slut innan vi hann få någonL), bar och dans.

 

Var ligger nu Pepes bodega?

Nästa dag sken solen vackert och vi satte kurs mot en liten naturhamn vi hittat i vår pilot, Loch Scavaig. Det var en pytteliten fjord omgiven av höga gräsklädda berg och ett vackert porlande vattenfall. Mest berömt för att man i gamla tider här varnade för fallande får!
Anders passade på att bita av en plomb, kvar blev en rakknivsvass tandkant som skar mot tungan. Vad göra? Jo, vår skeppstandläkare, Dr Dremel, löste lätt problemet med hjälp av gelcoatspackel och lilla kulfräsen. Den av inhemska skotska anestesiprodukter bedövade patienten fick själv hålla undan tungan med en sked. Lagningen höll resten av resan och rönte enligt uppgift viss motvillig beundran från Anders ordinarie tandläkare efter hemkomsten.

Doktor Dremel uppe i full drift

 

Hushållsbestyr i Oban

 

Dagen därpå angjorde vi den lilla staden Tobermory på Isle of Mull. En söt men turistig liten stad med väldigt färgglada hus och en skyddad ankarvik. Det var söndag så destilleriet var stängt, men stopp i båttoan gjorde vistelsen minnesvärd i alla fall. Anders mönstrade av i Oban den 29 juli. 

Eskadern hade Lagavulin på Isle of Islay som tredje och sista etapp, men vi avstod den delen efter att sydlig stormvarning utfärdats. Port Ellen på Islay är en liten hamn som absolut inte kan svälja 110 båtar, framför allt som den ligger nästan helt öppen för sydliga vindar. Mycket riktigt skingrades också den församlade flottan i Port Ellen likt den spanska armadan, dock med något mindre fatalt slutresultat.